Ovissheten och jag
John Blund dissar mig så min vän laptopen får göra lite sällskap. Kan verkligen inte somna, går på nålar. Visst finns det så mycket att ora sig över? Jag saknar tryggheten så mycket och det känns som livet gett mig en bitch-slap igen.
Jag kanske talar i gåtor men jag blir tokig. Frustration och handen slängs ner i bordet, smärta. Vart tar man vägen när man är så arg? Så förbannat trött på världen? Less på människor? När hela kroppen vänds ut och in av ångest och panik? Jag vet att allt har ett slut, jag vet att det blir bättre men NÄR? Åh mitt hatningsord är NÄR.
Allt jag skriker efter är en kram.
Kommentarer
Trackback
